Teknologiplattform

Teknologin för de moderna vacciner som Intervacc utvecklar baseras på forskning vid Karolinska Institutet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Här följer en kort redogörelse för grunderna till denna teknologi, vilken utgör plattformen för de vacciner Intevacc utvecklar.

För att en bakterie ska kunna vara infektiös måste den kunna vidhäfta till en vävnadsyta. Detta sker genom ytlokaliserade bakteriella proteiner med en specifik bindningsförmåga (här kallade adhesiner) till t.ex. kollagen, fibrin(ogen), fibronektin och ett flertal andra vävnadsstrukturer.

Principen för Intervaccs vaccinutveckling är att identifiera sådana ytlokaliserade bakteriella adhesiner och med rekombinant teknik storskaligt producera dessa. Då de används som vaccinkomponeneter bildas antikroppar som har två funktioner:

1) antikropparna kan vid en infektion binda till adhesinerna och därmed försvåras bakteriens vidhäftning till vävnaden. Därmed blockeras infektionsförloppet.

 

2) antikroppar som binder till ytlokaliserade strukturer, såsom adhesiner, ger en ”signal” till vita blodkroppar att internalisera och avdöda bakterien.

Proteinerna som utgör adhesiner har bl.a. identifierats genom bioinformatisk analys av DNA-sekvensen från Streptococcus equi och kan jämföras med tidigare kända virulensfaktorer från bl. a. Streptococcus pyogenes, en human patogen med snarlik patogenes som kvarka. Även andra proteiner har identifierats vars verkan har betydelse för infektionsförloppet, bl.a. genom att försämra hästens immunsvar. Antikroppar mot dessa har en neutraliserande verkan och fråntar bakterien detta ”vapen”. Därmed försämras bakteriens infektiösa förmåga.

Effekten av ett vaccin ökar avsevärt om flera komponenter ingår i vaccinet. För att ändå hålla produktionskostnaden nere har Intervacc skapat fusioner på DNA nivå så att flera proteiner ingår i samma polypeptid. Exempelvis innehåller Strangvac® tre polypeptider men som härrör från åtta olika proteiner.

Samma strategi för vaccinutveckling har valts för vaccinkandidater mot Streptococcus suis och mot Staphylococcus aureus.

Stammar av S. equi som isolerats från kvarkautbrott från olika världsdelar har mycket stor likhet med varandra, vilket innebär att endast en version av vaccinet behövs för att ge en global täckning.

Konventionella vacciner mot bakterieinfektioner består i allmänhet av levande försvagade eller avdödade bakterier eller delkomponenter, såsom kapsel polysaccharider och toxoider. Då en försvagad bakterie används som vaccin, sker en subklinisk infektion, ofta med lindriga eller inga symptom, men antikroppar bildas som har en skyddande förmåga. Risken finns dock att den lindriga eller uteblivna infektionen av vaccinstammen utvecklar sig till en allvarlig infektion. Vid användning av bakterieinnehållande vacciner mot kvarka har det rapporterats att hästar drabbats av kvarkainfektion i stället för att skyddas. Dessa vacciner mot kvarka används endast i ringa utsträckning. Denna vaccinationsmetod har Intervacc därför valt bort.

Sammantaget har Intervacc teknik, eget kunnande och strategiska samarbeten för att ta ett projekt från forskningsstadium till färdig produkt.